Ja då var den Sthlms-trippen slut! Roigt som fan har det varit. Eller ja.... Flygstunden dit och hem var dessvärre inte kul vilket ni kan läsa om på Lämppas blogg!

Men om jag säger så här: det där lilla flygplanet åker jag aldrig igen!!

När vi väl kom till Stora Staden hade vi ju som lite dötid, eftersom Adde inte kom hem förän vid 16.30-snåret Och inget var ju öppet vid 07.30 när vi kom till Centrum. Vi strosade omkring lite, satte oss på Gallerian och fikade, gick sedan ut igen och kom ju sååå passande till en korsning där polisen höll på att spärra av framför NK. Dom hade hittat "misstänkta bombatrapper" (eller hur det nu stavas) på övergångsstolparna. Johan skulle ju dit och lägga sig i förstås, eftersom vi sett dessa saker tidigare vid Plattan. Sagt och gjort, Johan gick till poliserna och berättade att det var fler kvarteret ovanför NK. (Jag skämdes så mycket så jag nästan åkte genom marken). Dom åkte dit och vi gick vidare. Bra, tänkte jag, äntligen kunde man pusta ut... TRODDE JAG!

När vi väl gick vidare såg vi ju typ 3-4 stycken till, Johan gick tillbaka till snutarna och pekade och dom gick dit. Så höll det väl på i nästkommande 10 minuterna. Jag var nära att ta första bästa t-bana därifrån...

Sista gången Johan gick till dom frågade dom om han ville ha anställning! Haha, ja jävlar! Så kan det gå när lantisar kommer till stan!

Vid 10-tiden när allt började öppna gick vi in till närmaste Pizza Hut och käkade buffé. Fick ju vänta tills klockan blev 11 eftersom dom då började servera alkohol. Jag var först i baren och beställde bira. Där satt vi i ca 2 timmar innan vi gick vidare till Drottninggatan och kikade i lite butiker.

På vägen dit fipplade jag lite på mobilen och när jag tittade upp var det en grupp killar mitt i snytet på mig som jag fick veja för i sista sekund. Den gruppen killar var inte mindre än Hammerfall! Dom skulle tydligen på skivsignering på en butik i närheten vid 17-snåret.

Efter ett tag hamnade vi i en butik som hette Rockzone, där dom hade baaaara AC/DC-grejer. Jag kunde ju inte hålla kreditkortet i styr så gick därifrån med ett kvitto på inte mindre än 864 riksdaler.

Kan inte beskriva hur skönt det var att få komma in i värmen i Addes ursnygga lägenhet på S:t Eriksplan. Varvade ner en timme sedan bar det av till T-banan för att åka vidare till Globen. Räknade nog till 15-16 stycken som stog från perrongen ända upp till Globen med plakat i händerna som det stog: Biljetter köpes! på. Man hade nog kunnat sälja en biljett för en 5-tusing då. LÄTT!

Kom in i Globen och gick raka vägen in till baren och köpte sig en Heineken. Vidare in i själva arenan trodde man att det skulle bli trångt som fan. Ack, vad man bedrog sig. Heljävlatomt! En halvtimme innan konserten började. Förbandet hette The Answer och var väl så där. Kvart i 9 hördes ett vrål och Angus Young och Brian Johnson kom ut på scenen. På 5 röda var hela Globen i stort sett fullsatt! Dom drog igång med, överraskande nog en låt från Black Ice, nämligen Rock'n'Roll Train. Vilket drag! Men pubiken var ganska sega faktiskt, men efter 2 låtar kom den som fick publiken att vakna till: Back In Black!

Men än var inte publiken nöjd, efter ett tag kom låten alla väntat på, nämligen Thunderstruck! Nu var det gung kan jag lova och alla ställde sig upp. Det enda man såg i publiken var dom rödblinkande hornen som dom flesta hade på huvudet.

Här nedan kommer hela konserten:

1. Rock'n'Rol Train

2. Hell ain't a bad place to be

3. Back in Black

4. Big Jack

5. Dirty Deeds Done Dirt Cheap

6. Shot Down In Flames

7. Thunderstruck

8. Black Ice

9. The Jack

10. Hells Bells

11. Shoot To Thrill

12. War Machine

13. Anything Goes

14. You Shook Me All Night Long

15. T.N.T

16. Whole Lotta Rosie

17. Let There Be Rock

Extranummer:

1. Highway To Hell

2. For Those About To Rock (We Salute You)

Ja, det var en grym konsert. Höjdpunkterna var Back in black, Dirty Deeds, Tunderstruck, Hells Bells, You shook me all night long, T.N.T, Whole lotta Rosie, Let there be rock, Higway to hell och For those about to rock (we salute you).

Hmm, det där blev ju i stort sett hela konserten i alla fall...

Let there be rock är ju faktiskt inte av mina favoriter men jag måste ju ta med den ändå, eftersom Angus grymma gitarrsolo är ju helt suveränt. Att den karln orkar alltså! Helt sanslöst bra!

Men den absolut bästa höjdpunkten måste jag säga var For those about to rock (we salute you), eftersom dom 6 kanonerna gör sin del. Blev så jävulskt mäktigt när dom blåste av dom så man satt bara och rös. Fast i och för sig så rös jag hela konserten igenom.

Fast Hells Bells kommer inte långt därefter. När klockan sakta kommer ner mot scenen och Brian hoppar och dinglar i repet!

Skulle jag få tag på hyfsat billiga biljetter så drar fan jag till Ullevi i sommar!

Nä, nu börjar ögona sakta men säkert bli trötta så bilder får ni vänta ett tag med...

Over & Out