Ja sova kanske?Jo...

Återigen helg. Sitter hemma och kollar på film medans mer film är på väg. Sisådär en 400 Gb. Ja, jag älskar film.

Gårdagen käkade jag och Babe lite mat framför Idol. Skjutsade sedan hem henne till Riverrose City och på vägen dit dog mina xtralysen. Jag bländade av för en mötande bil och sedan fick jag helt plötsligt bara hellysen och inget mer. Vette fan vad det blev. Blir till att ringa pappa eller bror imorgon. Kan ju inte leva utan mina vackra xtralysen inte.

Till veckan blir det till att städa, diska, tvätta och allt annat tråkigt som inte orkar med annars. Lika bra att få det överstökat innan nästa helg för då blir det inte många timmar hemma inte. Jag tror jag och grannen har nästan varje helg planerad fram till slutet av november. Härligt.

Och på måndag kommer hon äntligen hem. Du får inte åka bort någon fler gång bara så du vet. Inte utan mig i alla fall.

Även Babe ska vara med någon helg. Vi ska ha en roadtrip/GH-helg. Babe kör medans jag och grannen dricker bärs. Gött.

Imorgon blir nog lika som idag. Sova bort halva dagen och sedan slänga sig i soffan framför tv:n. Inte allt för dumt. Men imorgon ska jag faktist försöka ta mig ut en sväng också. Lite frisk luft skadar nog inte. Ska väl ut och försöka få igång lysena skulle jag tro. Var inte det lättaste igår kväll i mörkret.

Skickade ett sms till Babe ikväll:

Jag: Tja. Vad gör du ikväll då?

Babe: Umm, är du full??

Jag: Va?? Nä, varför tror du det?

Babe: Men Sanda, vad ska jag göra ikväll?

Jag: Hahaha, ja just ja. Du ska jobba på Folkan ikväll ja.

Jo, bra minne man har. Not.

Nä, nu får det ta stopp här. Orka sitta här närman kan kolla på film.

Imorgon är det fredag och jag drar hemöver mot Jämtlandsvidderna. Var ju ett tag sedan jag var hem nu så det ska väl bli kul.

Både mamma och pappa har ju fyllt år och så är det ju Fars Dag på söndag så det är lite att fixa innan hemfärd men snart är allt kirrat.

Har sökt komp från 16 imorgon så man kommer iväg lite tidigare. Ja, jag hoppas på det iaf. Har ju inte fått det beviljat än.

Idag har det snöat lite lätt i blåsten. Såg trevligt ut men det får gärna hålla sig tills jag fått på vinterdäcken. Vilket blir till helgen så klart.

Jag har bestämt mig för att sälja min skoter. Bror ska lägga upp den på Blocket inom en snar framtid. Återkommer med annonsen.

...The future was in my hands,
till I washed it all away...

Det händer samma sak om och om igen. Jag börjar alltid tycka om människor som jag egentligen innerst inne redan vet om att jag inte kan få. Men ändå är det någonting som får mig att fortsätta hoppas. Hoppas så mycket att jag glömmer bort det jag redan vet.

Men så är det väl kanske? Man vill ha det man inte kan få helt enkelt. Svårare än så är det nog inte.

Jag tar inte längre hänsyn till dig
För du tog ingen hänsyn till mig

Du stal min tillit, du stal min kropp
Du fick mig att tro att det inte fanns nåt hopp

Nu är jag på väg tillbaka till livet
Men aldrig mer att jag tar nåt för givet

Infinite love is the only truth – everything else is illusion

En av människans äldsta behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.

Margaret Meed

Ovan ordspråk läste jag idag och började tänka.

Om jag inte skulle komma hem på kvällen så är det ingen som undrar var jag är någonstans. (Visst, jag har ett husdjur som kanske blir hungrig efter ett tag och DÅ börja undra vart fan jag har tagit vägen. Skulle mat finnas i överflöd skulle han inte märka att jag var borta. Sedan kan han ju inte heller försöka få tag på mig genom att plocka upp sin mobiltelefon ur fickan och slå mitt telefonnummer direkt).

Visst har ni läst att endel av mina tidigare inlägg har innehållit information om hur bra jag har det nu, och hur bra jag mår som singel. Men nu får det vara nog. Jag vill ha någon att dela allt med, sorg och lycka och allt det där dravlet ni alla hört så många gånger.

Så är det, jag vill inte vara singel längre. Det har jag varit i ganska precis 1,5 år nu. Det är inte kul längre.

Men jag tror inte man ska "leta" efter det dock. Bara att jag har sagt det högt och bestämt mig för att singellivet har utforskats nog nu. Inte för att sambolivet inte utforskats, det är inte det jag menar.

Så här har jag känt ett tag nu men inte riktigt vågat erkänna det för mig själv för jag är en sådan person som på utsidan aldrig riktigt visar någon form av, deprission ska vi nog inte kalla det men, nedlåtenhet. Jag är "oftast" en väldigt glad och utåt person men jag känner att jag börjar tappa just det.

Kanske därför det blev som det blev i måndags, vem vet? Jag vara bara så less på att höra att alla andra runt omkring mig har det så bra och mysigt med sin "andra hälft". Till och med dom som gjort slut efter en lång, lång tid som sambos, helt plötsligt hittar en annana att dela sitt liv med. Hur gör ni egentligen? Vart hittar ni dom? Vad ska jag behöva göra för att du ska se mig? Jag fattar lixom inte...

Nä, jag vet inte vad jag ska göra men det är väl bara att ta sig samman och låta livet flyta på i vanlig ordning antar jag. Men en sak är säker och det är att äkta vänner är egentligen det enda som räknas. Vad skulle jag göra utan er? Jag har visserligen inte många äkta vänner men dom få jag har tänker jag aldrig släppa ifrån mig.

Jag tänker härmed sluta tänka på karlar, sluta låta dom styra mitt liv och börja leva livet som nedan citat, från och med nu.

If life is a waste of time, and time is a waste of life, then let's all get wasted together and have the time of our lives.

Visst lät det bra? Inte tänka på någon annan än mig själv. Det låter riktigt själviskt, jag vet, men så får det bli. Jag måste nog hitta mig själv först och bli säker i min egen kropp innan jag kan börja tänka i kommande banor.

Men nu är det sagt i alla fall. Jag trivs inte längre i singellivet PUNKT.