Varför ska jag alltid hamna på förbjuden mark? Kan någon förklara detta för mig? Varför kan man aldrig få tag på något som är tillgängligt för att slå till på? Varför? Det är min stora fråga för tillfället. Varför?

Jag som har varit så duktig att bygga upp en vägg. En stark, tjock vägg. Men den har bara fallit sönder. Raserats. Inte ens med en tillstymmelse till ljud gav den vika och jag står här blottad. Du fann en väg igenom, rakt in i mitt hjärta. Det värsta är, att du inte ens vet om det själv.

Vart jag än tittar, så ser jag bara saker som påminner om dig. Dig och bara dig. Du är allt jag behöver och mer...

The show must go on, som Freddie Mercury skulle sagt. 

Har det blivit idag. Med Mickan och Jennifer. Mickan sög, och det lindrigt sagt. Sorry gumman, men jag har aldrig träffat någon helt utan taktkänsla och motorik. Men nu har jag, så tack för det :)

Kanske blir samma imorgon kväll, men då blir det fan i mig en grogg på det också. Verkade gå bättre med grogg, eftersom vi tyckte det gick mycket bättre sist och då var det alkohol inblandat, hehe.

Mickan och Jennifer stack hem för ca 4,5 timme sedan. Och då kanske ni undrar varför jag fortfarande är vaken.........? Nähe, men skit i det då...

Fan, det är helg igen. Helvete vad tiden går. Jaja, snart jul. Snart nyår. Snart skoterföre. Snart påsk. Snart vår. Snart sommar. Snart 2037 och jag fyller 50... Hmm, nä nu kanske jag överdrev? Ja, liiite kanske. Men det känns fan så.

Nu har man fastnat i en uppdaterad version av Ice Tower. Fan ta dig! Men kul som fan är det minsann.

Nä nu är det kanske dags att gå och knyta sig? Joo, så blir det nog.

God natt på er alla, om det är någon som är vaken vill säga?