En av människans äldsta behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.

Margaret Meed

Ovan ordspråk läste jag idag och började tänka.

Om jag inte skulle komma hem på kvällen så är det ingen som undrar var jag är någonstans. (Visst, jag har ett husdjur som kanske blir hungrig efter ett tag och DÅ börja undra vart fan jag har tagit vägen. Skulle mat finnas i överflöd skulle han inte märka att jag var borta. Sedan kan han ju inte heller försöka få tag på mig genom att plocka upp sin mobiltelefon ur fickan och slå mitt telefonnummer direkt).

Visst har ni läst att endel av mina tidigare inlägg har innehållit information om hur bra jag har det nu, och hur bra jag mår som singel. Men nu får det vara nog. Jag vill ha någon att dela allt med, sorg och lycka och allt det där dravlet ni alla hört så många gånger.

Så är det, jag vill inte vara singel längre. Det har jag varit i ganska precis 1,5 år nu. Det är inte kul längre.

Men jag tror inte man ska "leta" efter det dock. Bara att jag har sagt det högt och bestämt mig för att singellivet har utforskats nog nu. Inte för att sambolivet inte utforskats, det är inte det jag menar.

Så här har jag känt ett tag nu men inte riktigt vågat erkänna det för mig själv för jag är en sådan person som på utsidan aldrig riktigt visar någon form av, deprission ska vi nog inte kalla det men, nedlåtenhet. Jag är "oftast" en väldigt glad och utåt person men jag känner att jag börjar tappa just det.

Kanske därför det blev som det blev i måndags, vem vet? Jag vara bara så less på att höra att alla andra runt omkring mig har det så bra och mysigt med sin "andra hälft". Till och med dom som gjort slut efter en lång, lång tid som sambos, helt plötsligt hittar en annana att dela sitt liv med. Hur gör ni egentligen? Vart hittar ni dom? Vad ska jag behöva göra för att du ska se mig? Jag fattar lixom inte...

Nä, jag vet inte vad jag ska göra men det är väl bara att ta sig samman och låta livet flyta på i vanlig ordning antar jag. Men en sak är säker och det är att äkta vänner är egentligen det enda som räknas. Vad skulle jag göra utan er? Jag har visserligen inte många äkta vänner men dom få jag har tänker jag aldrig släppa ifrån mig.

Jag tänker härmed sluta tänka på karlar, sluta låta dom styra mitt liv och börja leva livet som nedan citat, från och med nu.

If life is a waste of time, and time is a waste of life, then let's all get wasted together and have the time of our lives.

Visst lät det bra? Inte tänka på någon annan än mig själv. Det låter riktigt själviskt, jag vet, men så får det bli. Jag måste nog hitta mig själv först och bli säker i min egen kropp innan jag kan börja tänka i kommande banor.

Men nu är det sagt i alla fall. Jag trivs inte längre i singellivet PUNKT.