Jag är 23 år gammal och har haft ett förhållande i hela mitt liv. En del av er tycker det säkert är normalt i min ålder, en del tycker det är på tok för lite. En annan del tror med all säkerhet att det är något fel på mig. Det kanske det är, vem är jag att bedöma?

I dagens samhälle låter man andra, de runt omkring dig; familj, vänner, pojkvänner, flickvänner och till och med dina ovänner, bedöma vem du är. Nu när jag tänker efter, främst dina ovänner. Det låter konstigt, nästan oacceptabelt. Och det är det också. Helt och fullt oacceptabelt.

För att klara sig någorlunda framgångsrikt här i livet, ska man i stort sett bara tänka på i princip en enda sak. Nämligen sig själv. Inte på så sätt så du till slut tror att du är något, någon oumbärlig. För en sak får man med all säkerhet lära sig den hårda vägen, och det är att du är utbytbar.

Detta har jag fått höra två gånger i mitt liv. Redan, kan jag väl ändå säga. Även fast jag alltid har haft åldersnoja så länge jag kan minnas, så är jag ändå "bara" 23 år gammal. Jag har egentligen hela mitt liv framför mig. Har egen lägenhet, fast jobb, underbara vänner och en familj som älskar mig för precis den jag är.

Men jag vet fortfarande inte vad jag vill få ut av mitt liv. Vad jag vill försörja mig på, bo kvar där jag nu befinner mig, om jag någon dag i framtiden kanske vill skaffa en egen familj. Det finns än så länge så många frågetecken. Jag avskyr dessa frågetecken. Jag skulle bara vilja räta ut dessa till utropstecken istället och veta vad jag vill ha ut av livet.

Tänk vad enkelt det vore om man kunde födas med en "livsplan" i handen. En lista med punkter, steg för steg, hur du ska leva ditt liv från dag 1.

Hur klarar alla andra av det? Är det bara jag som känner så här? Är jag onormal som inte ens vet vad jag själv vill i vuxen ålder?

Ja, jag har i alla fall kommit så långt så jag kallar mig själv vuxen, även fast jag mer än hälften av tiden känner mig vilsen och bortkommen. Så ska väl inte en vuxen känna sig?

Så många frågetecken...

 

Cathizzz

3 september 2010 23:15

Jag känner mig vilsen och bortkommen jag med, men jag är nog bara vuxen till siffran på min ålder tror jag.. ;)

http://www.cathizzz.bloggagratis.se

 

gaspode

4 september 2010 08:06

"Livsplan"??? Nu får du väl ta och kamma dig? Trodde du att livet skulle komma i en söt liten låda eller? Ibland går det bra och ibland går det åt helvete. Ibland har man hjälp, ibland står man helt ensam. Olyckligt kära har vi alla varit och om inte det löser sig och går åt helvete så går det i alla fall över. Face the fucking life, fegis!

http://www.gaspode.st

 

guess who

10 september 2010 22:19

jag kan ju lätt svara på det där om du ska bo kvar iaf.!!... not

http://www.guesswhowinme.imba

 

Anita

15 september 2010 22:13

Om jag hade fått en livsplan i min hand så hade jag fan i mig satt mig ner å gråtit. Hur spontant är det på en skala? Våga hoppa Sandra, det är fasen så mycket roligare än att stå på kanten å bara titta ner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Här är jaaag! Jag kan väl kanske medge att det varit lite bloggtorka ett tag. I sisådär 10 månader lite drygt. Men jag har bara inte orkat, inte konstigare än så. Ja vad har hänt dom här 10 månaderna då? Inte så där jättemycket faktiskt. Ta...

Men det var väl ett himlans tjat på er tycker jag. Jag bloggar ju alltid jag      Nä, det var ett bra tag sen sist, hela 9 veckor och 3 dagar sedan. Typ nåt sånt iaf. Men jag är ju så busy nu för tiden vet ni så jag hinner inte med att blogga. ...

Ja, jag fick till slut ledigt de 2 sista timmarna och nu sitter man på busstorget och väntar på nästa buss som ska ta mig hem. Kruxet är att den inte går förrän 22.10 och jag kom hit 19.20. Så det kommer bli en lång väntan kan jag lova. Jag förstå...

Jag längtar tills denna helg är över och jag har bilen ståendes i garaget. Jag kommer va helt slut på måndag när jag ska upp och jobba klockan 7, var så säker. Sitter på jobbet nu och räknar minuterna tills jag får gå hem. Ska till födelsedagsbar...

Men jo. Så sjöng jag den låten för ca 2 månader sedan. Jag kom inte riktigt ihåg hur den gick. Så var det med det...   Nu sitter man och bloggar hemma hos Jennifer B och väntar på att förrätten ska ställas fram. Nedan är kvällen meny:   Förrä...