Jag säger då det.. Bilar. Jag blir inte riktigt klok på dom. Men nu får vi hoppas på att det håller i sig. Verkade ju gå bättre i morse så.. Jaja.. Nu börjar allt ordna till sig iaf. Nytt batteri till bilen, ny sensor till Wii, och Halebop-abonnemang med fri surf. Joråsåatte, det går bra nu kompis!

Igår gick man och la sig kl 23.17 En fredagskväll. Sorgligt Sandra. Det enda jag gjorde igår var att hämta Peter i Y-berg och skjutsade han och lite annat löst folk på Myrgränd.

Sedan var det sängen som gällde. Vaknade 07.18 i morse och var hur pigg som helst. En lördagsmorgon. Sa jag att det är sorgligt Sandra?

Men det var riktigt skönt i vilket fall. Kanske blir att hitta på något ikväll. Kanske inte. Lär bli ryggläge i soffan med några filmer som jag laddade ner igår. Men jag lär inte orka med att se alla 4. Men en par stycken lär det bli om inte annat.

Catta: Jag vet att du är bortkommen och vilsen. Det bevisar du varje dag :P

Gaspode: Mitt förra inlägg var bara lite tankar och undringar för min egen del. Varför du tog det som att jag är olyckligt kär vet jag inte. Det finns mycket mer än det som tär på en. Men den delen är över FYI.

Jag är 23 år gammal och har haft ett förhållande i hela mitt liv. En del av er tycker det säkert är normalt i min ålder, en del tycker det är på tok för lite. En annan del tror med all säkerhet att det är något fel på mig. Det kanske det är, vem är jag att bedöma?

I dagens samhälle låter man andra, de runt omkring dig; familj, vänner, pojkvänner, flickvänner och till och med dina ovänner, bedöma vem du är. Nu när jag tänker efter, främst dina ovänner. Det låter konstigt, nästan oacceptabelt. Och det är det också. Helt och fullt oacceptabelt.

För att klara sig någorlunda framgångsrikt här i livet, ska man i stort sett bara tänka på i princip en enda sak. Nämligen sig själv. Inte på så sätt så du till slut tror att du är något, någon oumbärlig. För en sak får man med all säkerhet lära sig den hårda vägen, och det är att du är utbytbar.

Detta har jag fått höra två gånger i mitt liv. Redan, kan jag väl ändå säga. Även fast jag alltid har haft åldersnoja så länge jag kan minnas, så är jag ändå "bara" 23 år gammal. Jag har egentligen hela mitt liv framför mig. Har egen lägenhet, fast jobb, underbara vänner och en familj som älskar mig för precis den jag är.

Men jag vet fortfarande inte vad jag vill få ut av mitt liv. Vad jag vill försörja mig på, bo kvar där jag nu befinner mig, om jag någon dag i framtiden kanske vill skaffa en egen familj. Det finns än så länge så många frågetecken. Jag avskyr dessa frågetecken. Jag skulle bara vilja räta ut dessa till utropstecken istället och veta vad jag vill ha ut av livet.

Tänk vad enkelt det vore om man kunde födas med en "livsplan" i handen. En lista med punkter, steg för steg, hur du ska leva ditt liv från dag 1.

Hur klarar alla andra av det? Är det bara jag som känner så här? Är jag onormal som inte ens vet vad jag själv vill i vuxen ålder?

Ja, jag har i alla fall kommit så långt så jag kallar mig själv vuxen, även fast jag mer än hälften av tiden känner mig vilsen och bortkommen. Så ska väl inte en vuxen känna sig?

Så många frågetecken...

Det rullar på. I 120 som det känns. Skulle kännas bra att kunna stanna upp och känna efter hur man egentligen mår. Men vem har tid med sånt?

Egentligen är det nog lika bra att man ibland inte hinner känna efter hur det står till. Skulle man göra det så skulle man nog inte orka ta sig upp ur sängen på morgonen.

En del känner sig för alldeles för ofta och mycket för sitt eget bästa. Andra, på tok för lite, näst intill obefintligt. Hur mycket är lagom? En jämn balans är nog att föredra. Säkerligen i alla lägen. Inte för mycket och inte för lite. Men det är just balansen som är så svår att hitta många gånger.

Känner mig ibland som en gammal flaggstång med rutten trästomme i hård vind. Svajig, rädd och orolig. Man vet liksom inte på vilket ben man ska stå på för att komma dit man vill. Man tänker: "Måtte jag blåsa omkull åt det hållet så jag i alla fall landar mjukt". Jag har inte behövt känna efter om jag landar mjukt eller inte, eftersom jag fortfarande svajar ostadigt, långt där uppe. Det finns åtminstone en positiv sak med det hela. Jag står upp fortfarande.

Men det känns som stommen när som helst kan brista och jag faller handlöst mot marken. Så känns det verkligen.Jag vet egentligen inte ens varför. Känns som jag står och stampar på samma ställe dag in och dag ut. Längtar efter att få se omgivningen förflytta sig bakom mig och att jag ska ta mig framåt. Helst utan stödhjul....

Mitt mobila bredband från Telia la ju ner i söndags kväll. När jag skulle ansluta så stod det "Systemfel". Testade inte mindre än 7 gånger med att plocka bort usb-kabeln och simkort och dona på. "Systemfel". Hopp.

Chattade med Telia på jobbet och de hänvisade mig till att helt enkelt köpa ett nytt modem. En kollega berättade att dessa modem kostar multum. Jag trodde han inte så han drog upp en sida och där fanns ett exakt likadant modem som jag har. 2790 riksdaler. Jo men tackar.

Gav mig inte så jag sökte runt på Telias hemsida och hittade en uppdatering till just mitt modem. Drog hem den och uppdaterade nu ikväll och det fungerar nu bättre än någonsin.

Telia kan ju ta sig i brasan!

Första gången på 4 veckor som jag var iväg på bingo ikväll. Vann inget som vanligt. Potten gick inte ut så nästa vecka ligger den på 60 000. Kanske blir en sväng dit nästa vecka också då, även fast jag sa att det var sista gången ikväll.

Tack brudar för en rolig kväll. As always.

Hemma efter avslutning på Storön. Var kallt så inni helvete kan jag lova. Men det var kul. Många man träffade som man inte sett på ett tag. Fast sällskapet man kom dit med pös ju ganska snabbt. Orutin!!!!

Nu är det enbart sängen som återstår.

Längtar redan till min och grannens bakfyllemat imorn :)

Ja nu hörde jag sängen ropa så vi höres!

Nee, verkligen inte. Det är fredag idag. Min semester är slut. Upp och jobba på måndag. Bläää!

Men men, jag får nöja mig med att brudarna kommer ikväll. Dom behöver ju ingen närmare presentation eftersom ni alla vet att det självklart är: Jennifer, Marie och Elin. KK har ju tyvärr åkt tillbaka till Gävle men man kan inte få allt här i världen. Märk mina ord...

Detta står idag på schemat:

Dammsuga

Gå ut med sopor och lite annat skräp

Vika tvätt

Duscha

Fixa till sig

Inte så värst mycket att oroa sig över det där inte. Brudarna kommer mellan 18-19 så.

Knuten ikväll och avslutning på Storön imorgon. Får se vad det blir med den saken...

Ja min axel verkar inte bli bättre. Eller axel och axel egentligen... Nyckelbenet är det väl som smärtan sitter i tror jag. Känns så iaf. För att jag inte ska ha ont så måste jag spänna axeln, lixom hålla den uppe så nära nacken/halsen som möjligt. Då känns det inte lika mycket. Men så fort jag försöker slappna av i axeln och släppa ner den så gör det så jävla ont. Jag kollade mig i spegeln idag när jag gick förbi den och jag ser fan sne ut. Jaja, får hoppas det blir bättre men jag tycker det borde ha blivit det nu. Var ju hela 3 dagar sedan jag lyfte en pensel sist.

Idag har jag varit på ICA med fröken Bergström. Missed you so much honey!

Idag är det onsadag. ONSDAG! Jag börjar jobba om 5 dagar! Vad är det här? Kan ju säga det att det första jag tänker göra är att gå in till Mathias och höra om det är möjligt att ta ut de resterande 10 semesterdagarna i sträck under oktober månad. Lär ju inte gå men 1 vecka vill jag iaf ha, det är då ett som är säkert. Aldrig mer bara 2 sammanhängande semesterveckor. Fy bövulen säger jag bara.

Spelas på Spotify just nu: Rihanna – Te Amo

Skitväder förresten... Bar ju hur fint som helst i måndags. Varför inte fortsätta så resten av den här veckan? Nee, det kommer vara sånt här pissväder nu torsdag, fredag, lördag och söndag. Måndag morgon kl 08.00 kommer det vara 25 grader varmt och en strålande sol och inte ett moln på himlen. Suck. 

Men jag är inte bitter. Njuter för fullt av mina sista dagar. Njuter av att bara kunna göra precis vad jag vill. Inga måsten. Inga borden. Bara vara. Härligt.

Kollade en sväng på ams idag också. Bara skit där med. Här nedan har ni ett exempel:

Kultursamordnare

Härjedalens kommun Barn, utbildning och fritidsförvaltningen

Publicerad: 2010-08-24, Annons-ID: 5353619

Härjedalen (Kommuninformation), 1 plats
Sista ansökningsdag: 2010-09-19

ARBETSUPPGIFTER

Din huvudsakliga uppgift som kultursamordnare blir att, utifrån analys och nytänkande, se nya möjligheter och utforma en plan för hur kulturverksamheten ska komma till uttryck i kommunen.
Med utgångspunkt från Kulturrådets nya riktlinjer ska du även medverka till att utarbeta en regional kulturplan. Vidare ingår visst ansvar för kulturverksamheten.
Vi tror att du som söker är visionär med kunskap om och ett genuint intresse för kulturfrågor. Du ska se möjligheter till samarbete med näringsliv, besöksnäring, föreningar, skola m.fl

Arbetet sker också i nära samverkan med politiker och tjänstemän i kommunen.
Som kultursamordnare är du/har du:
- kreativ
- handlingskraftig
- kommunikativ
- flexibel
- god förmåga att uttrycka sig i tal och skrift

Jaa, ser ju inte så dumt ut när man snabbt skummar igenom det... Men läs vilka kvalifikationer man ska ha för att ens ansöka om jobbet:

KVALIFIKATIONER

Högskoleutbildning med inriktning mot bibliotek, kultur och informationsvetenskap.

Asså, hallå?Är inte det där lite väl för ett sånt där jobb? Eller? Kanske bara jag som tycker det...

Äh, skit i det. Ams borde lägga ner helt. Hur många har dom hjälpt att få ett jobb? Dom som verkligen vill ha ett jobb, hittar ett jobb. På egen hand. Ams kan ju bara gå och gräva ner sig någonstans tycker då jag.

Nog tjatat.

Ska kolla hur det går för mina Stephen King-nedladdningar. Han har tillomed fått en helt egen mapp. Love him.

Tja rå!